Staffan Appelgren är lektor i socialantropologi vid Göteborgs universitet och deltog på Möbelbrukets seminarium om återbruksprocessen i december 2017. Han fick uppdraget att förklara begreppet återbruk för oss.

Re:heritage

Staffan inledde med att berätta vad Re:heritage är. Re:heritage fokuserar på cirkuleringen av materiell kultur på secondhandmarknaden ur ett kulturarvsperspektiv. Man betraktar gamla föremål som en form av cirkulerande kulturarv, som istället för att hamna på något museum är något som används i vardagen. Secondhand eller återbruk är då inte något som styrs av experter utan är folkligt och det är tillåtet att använda sakerna. Men det betyder även att vi har mycket att lära av museerna om gamla saker, hur man värdesätter och tar hand om brukade föremål och vad ett historisk värde kan vara.

Återbruk – kanske ett onödigt ord

Antropologer börjar alltid med att av-lära sig, eller vänja sig av med, ta spjärn mot det normala för att förstå det som avviker, förklarar Staffan. Men även granska det avvikande för att förstå det normala, som i detta fall är nykonsumtion. Det är nykonsumtionen som är alltings måttstock och det är efter det som samhället är uppbyggd. Det är nykonsumtionen som styr villkoren för hur vi till exempel inreder, hur vi köper, hur vi leasar och hur vi certifierar.

  • Staffan Appelgren

Återbruket har under en längre tid varit den fula ankungen som inte riktigt passar in. Men tiden går, samhällen förändras, attityder och värderingar ändras. När vi går från linjära förlopp till mer cirkulära så ifrågasätts normen; nyköpet.

Återbruket kan då bli det normala, och nyköpet det avvikande som måste förklaras.

Då behöver bruket inte längre ett prefix. Vi kan släppa det lite ursäktande ”åter”- och fokusera på ”bruk”. Bruka betyder använda, en sed eller ha för vana. Snart kommer återbruk bli en vana, vår norm och linjär konsumtion blir det onormal.

När kan återbruk bli en vana?

Innan vi kan nå dit att det blir en vana, har vi mycket arbete att göra. En omställning av hela apparaten från det ”normala” linjära där vi bryter, avverkar, tillverkar, förbrukar och slänger. Igen, och igen, och igen. Till det nya ”självklara”; att leva med sakerna och materialen, bruka dem, reparera, omdesigna och cirkulera dem vidare i nya banor. När vi står där med bara ordet ”bruk”, så kan vi notera att bruka inte bara betyder att använda och fortsätta använda, utan även en sed eller en vana; ja vi kan behöva återupprätta vanan att ta oss an tingen”.

Vi behöver närma oss vanan att bearbeta, laga, och omdesigna saker vi redan har.

Bruka betyder bearbeta

När vi väl nått dit att återbruk har blivit en vana, avslutar Staffan, kan vi även påminna oss om att ordet bruk även betyder att bearbeta, precis som i jordbruk. Vi behöver närma oss vanan att bearbeta, laga, och omdesigna saker vi redan har. Inte bara energiåtervinna eller materialåtervinna utan bruka sakerna omkring oss med omsorg, i alla de tre nämnda betydelserna; användning, vana och bearbetning.